Pir i Trondheim

Trettio minuter. Det joggade jag imorse. Supertröjan under jackan värmde och påminde mig om att Trondheim lämnats för några veckor. Knät var stelt men skogen var livfull och fin. Så ganska nöjd med första passet efter att knäet började trilskas.

För det gjorde det efter förra helgen. Träningen hade känts bra men osäkerheten om vad den egentligen gav var påtaglig. Efter några dagars vandrande och joggande med kontrollmarkering som aktivitet så sprang jag två tävlingar. Två veckor får vi gå tillbaks. Den första var Freidigstafetten. 5km i äkta bymark-terräng med spöregn som väder var vad som bjöds. Skitdåligt, startade jag min andrasträcka och bommade första kontrollen med 5min. Loppet och självförtroendet var förstört. Trökade och bökade mig igenom resten av banan.

Dagen efter så var det kretsmesterskap på medeldistans. Vädret hade i sann trönderanda skiftat och solen värmde lite lagom. Terrängen bestod av myr. Banan var ganska lätt och jag kom igenom utan större misstag. placerade mig i mitten ungefär. Väldigt tätt.

En vilodag följde, tisdagen var vigd åt lite backträning och onsdagen bjöd på orienteringsträning samt förberdelser för Byåsens tävling. Kartor plastades. Benen började kännas ganska bra och jag bestämde mig för att starta byåsenlöpet på torsdagen. Jag sprang detta 13km långa och backiga terränglopp för två år sedan. Tiden var 50:20 och jag minns mig själv som ganska nöjd efter målgång, då.
Regnet hade kommit och gott så jag förväntade ganska leriga stigar emellanåt. Öppnade lugnt men kände ganska tidigt att jag hade tryck och kraft i steget. Så när backarna började efter 1km så avancerade jag. Blev lite rädd då jag nästan kom ikapp täten så lugnade ner mig en smula, det var långt kvar. Andades kraftigt och vips så var jag uppe på toppen. försökte släppa på nerför, men det kom ikapp två stycken. Jag trampade på men blev bara av med en av dem. Med två km kvar försökte jag mig på ett ryck över en betonglagd damm. Ödesdigert. Fick släppa 20m i nästa backe men återhämtade mig snabt och kunde avsluta ganska bra. Tiden var tre minuter snabbare än 2008 och jag klockades på 47:12. Placeringen blev nr 6 och mina framtidplaner såg rimliga och roliga ut. Sommaren ska gå i träningens tecken, bestämde jag med mig själv under bussresan hem.

Jag tackade i höstas ja till at lägga lite banor till Byåsens tävling Tradisjonsbäreren. Tävlingen gick förra helgen och jag flyttade upp i skogen och fixade med tävlingen i dagarna tre. Tre dagars springande, promenarnde och bärande kostade på och mitt vänstra knä svällde upp. Måndagen var inte rolig och resten av veckan ganska uppgiven. Broskknölen som finns på knäet verkar vara orsaken. Men nu har jag iaf joggat en gång och det kändes ganska bra.

På Fredag ska jag åka till Finland och Jukola.

Nu ska jag sätta in disken

Per

Fan, jag skulle ju inte. Det var slut. Larvigt att hålla på. Men jag har tröttnat på allt annat, eller så har jag bara tråkigt. Hur som, skriver gör jag iaf, igen.
Våren är inte här än, men tiden går framåt så den kommer nog när den är mogen för det. Ska bli ganska skönt. Nästa vecka är det påsk här i Norge. Det skiter jag i och drar till England. Det ska bli fint. Jag läser på internet att våren mognat lite tidigare där, så lär ju bli alla tiders.
Jag var på fagvalsdag idag. Man skulle få hjälp att välja sina ämnen inför hösten. Jag fick mest hjälp med att inse att jag är en wannabe-student, så jag gick därifrån. Slokörad. Så fel det kan bli. Nu ska jag dela en melon med mig själv. Hon jag brukar dela med ligger och sover, i Kina.

Per